Att kompetens betraktas som en resurs i arbetslivet kan knappast ses som någon nyhet. Även arbetsmotivation betraktas numera som en resurs. Dessa båda betraktas som meriter och efterfrågas. Sedan en tid tillbaka har man börjat inse att välbefinnande också är en resurs. Det räcker inte med att vara kompetent och motiverad. Det gäller även att ha ett visst mått av hälsa och välbefinnande för att orka arbeta år efter år.
För att kompetens, motivation och välbefinnande ska ge effekt får ingen av dessa faktorer gå mot noll.
Det går inte att nå effekt enbart genom traditionella arbetsmiljöinsatser, individen måste också själv ta ansvar för sin livsstil och aktivt påverka ork och hälsa. Det ställer i sin tur krav på chefer och ledning att kunna erbjuda en god jordmån för att personalen ska kunna bevara eller förbättra sitt välbefinnande. Här kommer begreppet ”hälsopromotion” in, vilket innebär att man arbetar med hälsan medan den fortfarande finns istället för att vänta tills ohälsa uppstått. Begreppet har ett främjandeperspektiv vilket betyder att man erbjuder hälsofrämjande verksamhet där den enskilde själv måste medverka i att friskvårda sig själv. Här gäller det att skapa ändrade värderingar, att utbilda och att erbjuda möjligheter, inte att agera ”hälsoterrorist”.
